42) Böker och hat
“Brottsförebyggande rådet rapporterar att ‘Under senare år har en ökad rapportering av islamofobisk hatpropaganda och islamofobiska hatbrott skett i Sverige och runt om i Europa’. Islamofobi kan ta sig olika uttryck såsom propaganda, social och ekonomisk diskriminering, hot, ofredande och hets mot folkgrupp. På senare år har vi även haft ett antal exempel på vandalisering av moskéer och koranbränning.
Det som har hänt under den senaste perioden är mer än isolerade händelser— mer än koranbränning eller moskéattacker. Händelserna är en del av en mer omfattande ansträngning att splittra vårt samhälle och skapa polarisering mellan olika grupper. Syftet är att skapa ett ‘Vi och Dom’ som inte håller ihop, som inte är lika värda och som inte kan leva tillsammans.
Historien har visat vad sådan polarisering och demonisering kan leda till. Det är inte första gången böcker bränns i Europa och som Henrik Heine sa, ‘där man bränner böcker bränner man till slut även människor’ och vi har sett detta under andra världskriget då judar, romer, homosexuella, och oliktänkande placerades i koncentrationsläger under Nazismen. Och vi vet vad den pågående polariseringen kan leda till, som till exempel i Kina, där folkgruppen uigurerna förtrycks och placeras med tvång i olika omskolningsläger och arbetsläger. Det har också lett till terrorattentaten i Norge 2011 med fler än 70 offer, terrordådet i Stockholm 2017 med 5 offer, däribland en 11-årig flicka, och terrorattacken mot en moské i Christchurch 2019 med 50 offer.
Islamofobi, afrofobi, antisemitism och andra typer av hat skapar ett splittrat samhälle som präglas av våld och kränkningar. En kan också notera att såsom Sveriges problem kan inte lösas med islamofobi. Islamofobi kan inte heller lösas med upplopp. Eftersom upplupet kommer bara att förstöra våra egenskaper och vår samhälle. Och det kommer bara att utnyttjas för att sprida islamofobi.
Det sägs ofta att Sverige har stora problem med kriminalitet, rasism, sexism, diskriminering, segregation och olika typer av extremism. Ja! Dessa problem måste diskuteras! Och dessa problem måste åtgärdas! Men de kan INTE åtgärdas med hat — oavsett om det gäller islamofobi eller något annat! Och de kan absolut inte åtgärdas med våld eller upplopp!
Ett bättre Sverige kräver att vi alla tar oss i dessa problem och betraktar deras sociala, ekonomiska, politiska, rättsliga och intellektuella orsaker. För detta behövs ett omfattande samarbete mellan individer och organisationer, däribland politiker och civilsamhällets aktörer, ekonomer och lagstiftare, akademiker och journalister. Därefter måste vi hitta lämpliga åtgärder för att bekämpa islamofobi och andra hatiska ideologier som splittrar vårt samhälle.
Ett bättre Sverige kräver att vi går från ord till handling men också från hat till solidaritet och därför står vi här idag.”
35) Förbipasserande
Kanske är detta den kortaste berättelsen här. Den är bara några sekunder lång.
Jag cyklade på en cykelväg och det kom två personer från motsatt riktning. Den första på en e-scooter och han var så långt på min sida av vägen att jag var tvungen att veja på gångvägen för att undvika. Jag ville rulla irriterad med ögonen, men han ropade en ursäkt till mig. Och då kunde inte låta bli att le.
28) Är det ändå meningsfullt?
Att erkänna sitt misstag, att överkomma sig själv och sin stolthet är inte enkelt. Inte alla klarar att göra det.
Jag tror på ordspråken “Bättre sent än aldrig” och “det är aldrig för sent för att vara den du vill”. Det kan ta lång tid, men det är ändå viktigt.
Utan att gå in i detalj, har jag har nyligen upplevt någon som berättade för mig, efter ett flertal månader då de var missnöjda med sitt egna beteende, och ville förklara detta. Det lät som en ursäkt, något som jag verkligen uppskattade.
1) Att lyssna i Berlin
På jobbet träffar jag alltid de mest intressanta och mest ovanliga människa. Eller så är de inte så ovanliga, men man skulle inte träffa dem vanligtvis, för att man träffar inte så många olika människa på en sån kort tid i vardagen. I alla fall så berätta några av dem historier från deras liv som berör mig eller får mig att tänka.
En historia som jag minns fortfarande berättade en kvinna från Berlin för mig. Hon berättade för mig om denna dagen då hon inte bara gick till jobbet. På denna dagen så gick hon till stadsdelen Marzahn, och höll ett skylt där det stod att hon lyssnar. Hon gav människorna en möjlighet att prata om deras tanka, sorger problem eller önskemål. Hon berättade inte själv, utan stod där för att ändra skulle kunna komma dit medan henne lyssnar på dem.
Vanligtvis så berättar jag saker för andra på jobbet – denna gången så berättade någon något nytt för mig och påminde mig om något. Kvinnan påminde mig om att der är viktigt att lyssna. Inte att ge råd, utan att lyssna på ett aktivt sätt.